2007-04-08

"Vem ska stoppa oss!?"

Citatet ovan har vi lånat från en liten men tuff AIK grabb som alltid utropade samma frågeställning innan det var dags för fight mot andra ligor. Och nej, rubriken till trots så har vi inte fått hybris igen. Vi har nog varit med för länge för det och förhoppningsvis så har vi lärt oss läxan från i början av 2000-talet. Men vi kan ju inte förneka att vi ser starka ut. Starkare än på länge.

I Rikard Norling så har vi äntligen fått en tränare som verkar kunna mer om fotboll än oss själva och det ger alltid respekt i våran bok. Senast vi hade den känslan var för nio år sedan i samtal med AIK:s då nyblivna tränare - Stuart Baxter. Rikard Norling förtjänar vårt stöd och kärlek. Han kan klubben, känner till dess kultur, värderingar och oskrivna lagar. Han har en vision av ett enat AIK från styrelse, ledare, spelare och fans där ingen lämnas utanför så länge han bekänner sig till den enda gyllene regeln - att hänge sig åt AIK. Rikard Norling förtjänar all respekt för detta. Att han kommit en bra bit på vägen med sitt AIK bygge visar om inte annat det faktum att han under träningslägret i Portugal bara veckor före den allsvenska premiären reser hem till Sverige för att hans fru ska föda barn. Sådant kommer man inte alltid undan med i AIK...även om vi hade räknat med att en perfektionist som Norling skulle varit noggrann nog och sett till att ungen ploppade ut under vinteruppehållet (december). I Nebojsa Novakovic har Norling en underskattad taktiker och den perfekta sidekicken och det är tydligt hur bra de två trivs med varandra. Jens Andersson ny assisterande tränare för säsongen. Att sportchefen Ola Andersson varit med från start i år kan bara vara en fördel. Lägg även till en uppskattad målvaktstränare i Anders Almgren och landets bästa fystränare i Thomas Lindholm och ledarsidan ser stark ut. I grannkommunen Upplands Väsby huserar även tidigare assisterande tränaren Mikael Stahre tillsammans med Björn Wesström (avlönade av AIK) med uppdraget att lotsa samarbetsklubben Väsby United i norrettan i år. Laget är fullt av tidigare AIK juniorer (bland annat utlånade Brwa Nouri och Admir Catovic) som inte räckt till att ta klivet upp i allsvenskan - ännu.

I AIK år 2007 har vi ett lag, spelare med psyke, spelare som både utvecklas och vill bli ännu bättre och även är beredda att lägga ner det jobb som krävs för att bli det. Egenskaper som är ovärderliga i dagens elitfotboll. Vi har ända sedan Erik Hamréns dagar efterlyst en professionellare inställning inom klubben. Vi märkte av den under slutet av 90-talet och nu börjar vi känna igen konturerna av den igen. Det handlar om att bygga en stark och proffsig organisation. Men det handlar framförallt om att bygga upp en vinnarkultur, inställning och attityd. Sådant som vi ser hos andra länders storklubbar. Hur ofta är Galatasaray, Barcelona, Manchester United, Milan, Bayern München, Porto, etc etc inte bland dom fyra främsta i sina inhemska ligor? Hur ofta åker dessa klubbar ur den inhemska cupen mot skitlag i andra omgången? Hur ofta förlorar dessa lag ens en match? Jävligt sällan eller aldrig skulle vi säga. Det är denna vinnarkultur, inställning och attityd som AIK måste sträva efter. Det finns inget som säger att inte vi skulle vara den svenska motsvarigheten till dessa ovanstående klubbar. Allsvenskan är i internationell jämförelse en dassliga (som trots allt ändå blivit bättre de internationella resultaten till trots) och att småklubbar som Elfsborg, Kalmar och Halmstad ens är i närheten av ett SM guld är det största svaghetstecknet av dem alla. Det är hög tid för AIK att ta taktpinnen och leda utvecklingen inom fotbollssverige. Hotet borde inte komma från småklubbarna utan från de andra storstadslagen, Malmö, Helsingborg, Göteborg, Djurgården och Hammarby. Såväl i år som det kommande decenniumet. Allt annat är ett svaghetstecken för svensk fotboll i allmänhet och AIK i synnerhet. Vi borde aldrig vara sämre än fyra när tabellen summeras. Aldrig!

Daniel Örlund och nygamle Niklas Westberg som sista utposter känns tryggt även om en skada på Örlund inte skulle kännas helt okej. Örlund kan vara en blivande svensk landslagsmålvakt - men han är inte där ännu. Bakom dessa två finns även till Enköping utlånade Nicklas Berg att tillgå.

Backlinjen är den lagdel som utvecklats kanske mest senaste säsongen. Det fanns tidigare en osäkerhet kring fyrbackslinjen som vi inte alls längre känner. Niklas Sandberg har växt ut till en fältherre och den mest givna i backlinjen. Med hjälten Nicklas Carlsson, Daniel Arnefjord och nye långe norrmannen Per Verner Vågan Rönning som mittbacksalternativ känns det bra! Bland ytterbackarna hittar vi vinterns landslagsman Markus Jonsson med sina bergsäkra straffar. Jonsson gjorde en mycket stark första säsong i AIK och det ska bli intressant att se dels om han kan upprepa den och dels kanske även ta ytterligare ett kliv uppåt i utvecklingen. Jimmy Tamandi tycker vi inte om. Han är en dryg skåning som inte hade några problem med att lämna oss under katastrofsäsongen 2004. Däremot så är vi så pass klarsynta att vi kan säga att Tamandis höstsäsong var stark och att han även sett bra ut på försäsongen och kanske är vår mest givne ytterback nu när Markus Jonsson dessutom går skadad. Patrik Karlsson ny från Gefle IF är det övriga försvarsalternativet när Per Karlsson helt riktigt lånats ut till Åtvidaberg. Valpige men mycket talangfulle Pierre Bengtsson ska bli väldigt spännande att följa från start i år. Kan även spela ytterback även om vi föredrar honom som mittfältare.

Mittfältet ja. Nu när briljante spelfördelaren Dulee Johnson även verkar fått ordning på hjärnhalvan och ett nytt kontrakt så ser inte minst innermittfältet med Dulee, lagkapten Daniel Tjernström (hur länge ska den mannen hålla egentligen, verkar bara bli bättre och bättre dessutom!) och från Gais nykomne Khari Stephenson mycket starkt ut. Lägg till det fysiska praktexemplaret Robert Åhman-Persson och kantalternativen Mats Mats Rubarth, Kenny "Millwall" Pavey och Gabriel Özkan (vilken blick, gör landslagsdebut i år!?) och ni inser att tränartrion har en svår uppgift att välja mellan. Kanske "underlättades" deras arbete av att nyförvärvet Stephenson tyvärr är skadad och missar hela vårsäsongen. Skadad är även Kristian Haynes som verkar ha en lång väg tillbaka. Nyförvärvet från Visby Gute, Alexander Gerndt, har fått chansen på yttermittfältet under försäsongen och inte gjort bort sig.

På anfallssidan konkurrerar fyra spelare om två platser. Närmast given känns brassen Wilton Figueiredo. Wilton är en klasspelare som vi inte sett maken till sedan Andreas Anderssons dagar. Han har en betydligt bättre omgivning omkring sig än Andreas hade och bara det kanske kan borga för AIK:s första allsvenska skyttekung sedan Kurre Hamrins dagar (22 mål år 1955). Stor potential känns det även som slovenen Miran Burgic har. En typisk straffområdesspelare med näsa för målet. Brassen och supersuben Daniel Mendes och tuffe (och snabbe!) norrmannen Bernt Hulsker är övriga forwardsalternativ. Speciellt Hulsker ser ut att gå mot en ny vår om man ska döma av försäsongen.

Två spelare som nu lämnar föreningen förtjänar också vår uppskattning för sina insatser i AIK tröjan: Mattias Moström (Molde) och Dennis Östlundh (Assyriska). Känn Er välkomna till Råsunda igen grabbar!

Kan AIK bara fortsätta att utvecklas som lag och individer ytterligare ett pinnhål så blir vi svårstoppade. Snabba tempoväxlingar, ett distinkt passningsspel och spelare som både vågar och orkar fylla på med fart offensivt. I takt med att spelarna blir skickligare så kommer vi behöva anpassa oss allt mindre till motståndarna. Med ett stabilt grundspel och en säker defensiv att falla tillbaka på så finns alltid ramarna för att spelarna ska känna sig trygga och våga vinna. Kan vi dessutom fortsätta skapa chanser och ha en eller två killar som även förvaltar dem så är ännu mer vunnet. Norling/Novakovic kan ha något stort på gång. Det är en spännande resa vi är ute på och nu är det även dags att börja skörda frukterna av den.

Till allt detta ska även Sveriges bästa publik läggas. Med 10 238 sålda årskort och ett publiksnitt på 21 434 slog vi rekord på rekord förra säsongen. Inget tyder på att intresset skulle vara mindre i år och Råsunda kommer som vanligt koka under årets matcher med ett ökat tryck från Norra Stå och Östra Övre. För att spelarna även ska leverera utanför Stockholm så hoppas vi på ett ökat bortastöd i år med start i Göteborg den 17 april. Viktigt också med tanke på att vi i år ska ut i Europa igen i form av Uefa cupen. Låt den "12:e spelaren" leva upp till sitt namn och rykte!

Allsvenskan i övrigt känns oviss. Som vanligt. I brist på storlag som alltid levererar så känns det som en topp fyra med AIK, regerande mästarna Elfsborg, ständigt underpresterande Malmö FF och ett Helsingborg med landets bästa tränare (Norling har trots allt inte vunnit något än) Stuart Baxter och en av de bästa svenska spelarna genom tiderna Henrik Larsson. Även om HIF:s trupp i stort inte skrämmer med rödtofsen och gnällspiken Fredrik "Jag är för bra för Superettan" Björck i spetsen. Sedan följer ytterligare fyra lag som alla har chansen att blanda sig i toppstriden med en bra start och om allt klaffar; Hammarby, Djurgården och IFK Göteborg har alla nya tränare vilket alltid är ovisst medan Kalmar FF flyttar fram positionerna år för år nu. Gais gjorde det bra i fjol men har två tunga tapp i Stephenson och Keene. Halmstads BK och Gefle kan fälla vilka som helst på hemmaplan medan nykomlingarna Trelleborg, Örebro och Brommapojkarna traditionsenligt tippas få det svårt. Trelleborg med seriens största fyllnäsa "Fylle-Thylle" tillbaka i den högsta serien. Allt vi kan säga här är; Lås in spriten och ha en taxibil i närheten! "Fylle-Thylle" är ett av dom större skämten som tyvärr fick dra på sig AIK tröjan under 2000-talets början. Tidigare tvångsnedflyttade ÖSK känns på pappret direkt svaga. BP är en given nedflyttningskandidat men som alla nykomlingar lär de plocka en del poäng i början vilket passar bra med tanke på att de möter äckliga Dif redan i premiären.

Domarkåren är en annan gammal kär bekanting. Det är nästan så man blir irriterad bara man tänker på hur mycket skit dessa as ställt till med genom åren! Finns det någon annan klubb än oss i allsvenskans historia som förlorat två SM-guld i sista omgången på två totala domarskandaler!? 1999 när Helsingborgs Arild Stavrum gjorde ett solklart offsidemål på IFK Göteborg vilket tog HIF till guld före Gnaget. Och så i fjol när domaren Peter Fröjdfeldt ej blåste straff för Djurgården när en Elfsborgsback solklart stoppade bollbanan och tog med handen i slutminuterna under den sista matchen. Ett Dif mål där och Lennart Johanssons pokal hade stått på Råsunda istället för i Borås. Den svenska domarkåren är överlag ganska svag nationellt sätt. De saknar helt självkritik och är att betrakta som några heliga kor som ej är öppna för granskning eller kritik. Ungefär som journalister och poliser alltså. Det är en skam att dessa herrar aldrig likt en spelare eller tränare riskerar en lång avstängning när de gjort bort sig. Att Anders Frisk tog avsked av elitfotbollen sörjer väl ingen och han fick ju även sina sista fifteen minutes in fame på Olympiastadion i Rom. Faran ligger i att fler domare kommer fram som ser sig som viktigare än spelarna och själva matchen. Är de sedan även korrumperade som i vissa andra länder och/eller sporter så är allsvenskan rejält illa ute. Ljusskygga branscher med en påstådd hög moral är oftast dom största svinen. Se återigen på den svenska polisen och dess rättssamhälle.

Landslaget kvalar till EM slutspelet i Österrike/Schweiz sommaren 2008. Efter en bra start på kvalet så havererade det svenska landslaget rejält i Belfast mot Nordirland och det var direkt pinsamt att se brittiska division 3 spelare kämpa ner svenska fullblodsproffs. Lars Lagerbäck/Roland Andersson såg ut som två rullstolsbundna sälar på bänken och sker ingen rejäl uppryckning i det allt mer sömniga landslaget så blir det inget slutspel nästa år. Varför ska det alltid krävas ett stort kvalfiasko innan förbundet reagerar? Se bara på Tommy Svensson som fick sabotera såväl EM-kvalet till EURO 96 som VM-kvalet till World Cup 98 innan det var tack & adjö.

Ett svenskt landslag skulle idag sannolikt få svårt mot AIK på Råsunda. Inte för att vi har individuellt skickligare spelare än landslaget utan för att vi har en tydligare spelidé, taktiskt kunnigare coacher och mer offervilliga spelare. Mer än så krävs det inte alltid. Och om inte ens landslaget kan stoppa oss, vem ska då kunna göra det!?

STÖD AIK!