RANNSAKNING KRÄVS AV ALLA INBLANDADE!

Våra hjärtan blöder efter den värsta säsongen i modern tid. Vi kom femma i den allsvenska tabellen, vi blev utslagna i Uefa-cupens första omgång, vi föll med 0-3 mot Dif, vi fick stryk av Dif i cupfinalen och värst av allt...Djurgårdens IF blev svenska mästare för första gången på 36 år! Året efter Hammarby IF tog sitt första guld klev alltså Djurgården fram som värdiga mästare dessutom. Fy fan!!

Det har varit en turbulent säsong. Riktigt turbulent. Det började redan i mars månad när huvudtränaren Olle Nordin bröt ihop och sjukskrev sig bara fyra veckor före den allsvenska premiären! Försäsongen hade inte varit bra. Laget hade gjort fiasko i den årliga La Manga turneringen och visat sig vara mycket sårbara inte minst defensivt. När Nordin fick brytet kallade ledningen istället in den assisterande tränaren och gamle försvarsklippan Peter Larsson som tillfällig huvudtränare samtidigt som lagledare Pär Millqvist höjdes upp till assisterande till Larsson. Ledningen sände i väg Peter Larsson med spelare till ett nytt träning-matchläger i Italien, denna gång för att svetsa samman gruppen. Det lyckades man inte med.

När AIK klev ut på Råsundas gröna gräsmatta för premiär mot Elfsborg den 7 april gjorde man det utan Dime Jankulovski, Mattias Thylander, Sharbel Touma samt legenderna Thomas Lagerlöf och Nebojsa Novakovic som samtliga lämnat föreningen sedan föregående säsong. De spelare som anlänt till klubben under vintern var ytterbacken Jimmy Tamandi från Malmö FF, mittfältaren Svante Samuelsson från norska Brann, målvakten Daniel Örlund från Spårvägen samt från ungdomslaget uppflyttade försvarsspelarna Jonas Forsberg och Joen Averstad. Premiären blev liksom hela vårsäsongen en pinsam påminnelse om hur långt vi hade kvar till forna tider. När VM-uppehållet tog vid hade sju omgångar avklarats och läget var katastrofalt. En seger, tre oavgjorda och tre förluster. Sex poäng på sju matcher! Vi var på väg neråt med expressfart. På sju matcher hade vi bara gjort en riktigt bra match. I den andra omgången mot Dif visade laget för första gången på länge en mental styrka när man vände ett 0-2 och 2-3 underläge till seger med 4-3 efter en stor kämpainsats och en frejdig offensiv. I övrigt var det tunnsått med framgångar eller ens intentioner till några. Det jobbigaste av allt var att vår berömda hemmastyrka var som bortblåst. Vilka brögäng som helst tycktes kunna komma upp till Råsunda och plocka poäng. En oavgjord match mot Bajen, i övrigt idel hemmaförluster mot Elfsborg (0-2), Norrköping (1-3) och Malmö (1-2). Detta liknade ingenting! Totalt mörker! Efter hemmaförlusten mot Malmö fick de hårt prövade fansen nog. AIK spelarna buades ut av en upprörd hemmapublik som åter fick se en bedrövlig vårsäsong lägga sorti och förstörelse över hela säsongen som man så länge sett fram emot. Efter matchen samlades besvikna fans utanför spelargången där hemmaspelarna skälldes ut efter noter och s k "kvartssamtal" med ansvarige tränaren Peter Larsson samt Dick Lidman och Sanny Åslund från styrelsen hölls inne i Råsundas innandömen. Dagen efter avgick Peter Larsson som tränare för AIK Fotboll.

Jakten på en ny tränare tog fart. Tidigare tränaren Olle Nordin meddelade att han numera var friskförklarad och redo att ta över laget igen. Supportrarna häpnade. Hade karln ingen skam i kroppen?? AIK förklarade att Nordin ej var aktuell utan vände istället blickarna österut där man till slut fann vår man. Tjecken och demontränaren Dusan Uhrin kontrakterades för att räta upp vårt allt mer sjunkande skepp. Till "höst"säsongen anlände också AIK legenderna Krister Nordin och Gary Sundgren till laget. Även en anfallare köptes in. Tidigare Assyriska spelaren, tills nyligen huserande i den engelska amatörligan, Samuel Ayorinde köptes in till Råsundaborgen. På förlustkontot; VM spelaren Teddy Lucic som haft en medioker säsong lånades ut till engelska Leeds United samtidigt som unge mittfältaren Slavik Jevtushenko lånades ut till Valsta/Syrianska. Anfallaren Patric "Långås" Andersson skeppades iväg till sin förra klubb IFK Göteborg och ingen AIK-supporter sörjde väl det. Laget var redo för hösten.

Dusan höjde lagets kapacitet under slutfasen av säsongen men laget förmådde aldrig lyfta vare sig spelmässigt eller poängmässigt. Enstaka segrar blandades med oavgjorda matcher i mängder. Förlusterna blev dock färre och trots att defensiven fortsatte vålla huvudbry så fick Dusan stopp på det värsta läckaget. Målvakten Daniel Andersson som kostat oss många poäng under våren höjde sig markant och anfallaren Daniel Hoch hittade storformen och visade landslagstakter när målen slutligen började komma i en allt stridare ström. Annars var höstuppryckningen synonymt med Krister Nordin. Nordin var lagets hjärta och hjärna. Kämpade och drev på lagkamraterna. Spelade fram och gjorde mål. Visade en framåtanda och fighterhjärta vi hade saknat. Utan Krister Nordin hade vi fått kvala - i bästa fall... Vi förlorade faktiskt bara en allsvensk match med Krister Nordin på planen. Första hemmasegern kom först i den tolfte omgången efter en komfortabel 3-0 seger mot IFK Göteborg. Laget skämde dock ut sig i derbyt mot Dif (0-3 utan en avstängd Nordin) och sedan borta mot Göteborg (0-2 utan en skadad Nordin). I bortamatchen mot Malmö FF i den näst sista omgången rasade laget ihop fullständigt och föll med 0-5 (även här utan en skadad Nordin) men då förutsättningarna var som dom var med ett säkrat guld för Djurgården om vi tagit poäng så var förlusten klart "acceptabel" bland fansen.

Den allsvenska säsongen kunde dock redan på ett tidigt stadium summeras som ett enda stort D-U-N-D-E-R-F-I-A-S-K-O!!! Igen! För tredje året i rad svek spelarna sina supportrar. Det gjorde ont i fjol när Bajen tog guldet med Djurgår´n som tvåa. I år gjorde det ännu ondare när Dif la beslag på Lennart Johanssons pokal och blev svenska mästare. Vi kom femma med 37 poäng på 26 omgångar. 9 segrar-10 oavgjorda-7 förluster. 35-38 i målskillnad. Ett misslyckande! Djurgården förde under hösten en kamp med Malmö FF och Örgryte om SM-guldet samtidigt som Kalmar FF och IFK Norrköping fick ta klivet ner i Superettan. IFK Göteborg tvingades kvala sig kvar via två matcher mot Västra Frölunda. Öster och Enköping blir nya allsvenska lag till nästa säsong.

I den Svenska cupen visade AIK dock sin klass och befäste epitetet som "Sveriges bästa cuplag" genom att via segrar mot Boden, Motala, Degerfors, Hammarby och Elfsborg ta sig till sin sjunde final på de senaste åtta åren. Där fick dock skitsäsongen ett värdigt avslut med ännu en jobbig och förnedrande förlust. Svenska mästarna Djurgården blev för svåra och vann med 1-0 efter förlängning. Dif tog därmed dubbeln under säsongen 2002.

I Europa gjorde vi inte heller någon succé. Vinst i Uefa-cup kvalet mot isländska IBV med sammanlagt 5-1 följdes upp med uttåget ur den första omgången mot turkiska Fenerbahce. 3-3 hemma och en 1-3 förlust i Istanbul underströk återigen vikten av att vinna hemmamatcherna i Europa och helst inte heller släppa in något mål.

Lite spelarkritik. Målvakter: Daniel Andersson spelade upp sig efter en svag vårsäsong men omdömet efter hans sejour i Gnaget blir med tvekan godkänt. Daniel Andersson har visat en svaghet i det så viktiga luftrummet. Han ingav aldrig någon respekt på hörnor eller andra fasta situationer. Ingen målvakt man vinner några troféer med! Andramålvakten Daniel Örlund fick aldrig chansen under året. Inte ens när det blåste som snålast kring Daniel Andersson satsade man på Örlund. Anledningen skall inte ha varit att han var för dålig utan snarare för fet! Örlund sattes på ett deffprogram under hösten och om övriga spelare skall hålla sig ifrån alkohol så bör Örlund även hålla sig ifrån chipsskålarna. Tredje keepern Frank Pettersson är bara 18 år och har mer att lära men går i en bra skola då han varit i AIK i två säsonger nu.

Försvarare: Försvaret var den stora akilleshälen under säsongen vilket inte minst 38 insläppta mål vittnar om. Vi minns säsongen 98 då vi släppte in 15 mål och framförallt säsongen 99 då vi släppte in 14. Vad har hänt?? Individuellt sätt ger vi klart godkänt till Jimmy Tamandi som dock har potential för mer. Per Nilsson är duktig och visar pondus och bra spelförståelse som mittbacksrese. Dock visade han tydligt sina brister i cupfinalen mot Dif när Elmander enkelt spurtade förbi Nilsson längs högerkanten och spelade in till Chanko som kunde avgöra. Snabbheten! Benjamin Kibebe må vara ett framtidslöfte men har inte förmått kliva fram under säsongen. Sprider osäkerhet omkring sig och uppträder emellanåt lite valpigt. Kalle Corneliusson var för ett och ett halvt år sedan halvvägs på väg ut i Europa och landslaget men har tagit ett rejält kliv bakåt. Teddy Lucic är ytterligare en besvikelse under den del av säsongen han spelade för oss. Teddy som varit en av våra bästa spelare tidigare år blev istället en osäkerhetsfaktor under den så katastrofala våren. Gary Sundgren kom hem och trivs betydligt bättre som mittback där han dock har blandat och gett. Stor rutin och så men Gary är ju också alltid Gary men allt vad det innebär... Luke Casserly har under säsongen fått vikariera för skadade och avstängda spelare i såväl försvar som mittfält. Luke är en mycket begränsad spelare men gör alltid sitt bästa för klubben.

Mittfältare: Svante Samuelsson köptes in från Brann med rykte om sig att vara en pådrivare med ledaregenskaper. Han gjordes snabbt till lagkapten och fansen trodde vi fått våran ersättare till Krister Nordin. Det blev inte så. Svante var långsam och oteknisk. En riktig bromskloss. Inte ens särskilt bra på huvudet trots sina 195 cm. Och Nordins lucka fylldes inte förrän fältherren själv anlände hem från danska Bröndby. Svante Samuelsson har mycket att bevisa och vi förväntar oss att nästa säsongs lagkapten heter Krister Nordin. En annan som har mycket att bevisa är Daniel Tjernström. Tjernströms bra matcher är lätträknade de senaste tre åren. Var på väg in i landslaget efter sin starka säsong 1999 men har tagit åtskilliga kliv bakåt sedan dess. Har använts som vänstermittfältare där han förvisso har sprungit och sprungit med ack vad lite han fått ut av sitt springande. Att AIK skrev ett nytt treårskontrakt med Tjernström förvånar. Stefan Ishizaki var i våra ögon bättre än Kim Källström under förra säsongen. Det har han inte varit i år. Ishi har en enorm potential och vi har tidigare sagt att vi tror att han kan bli en av våra största. Det omdömet ligger fast - men Ishi måste höja sig ytterligare. Har en bländande teknik och spelförståelse. Ser saker som inte många andra spelare (eller för all del åskådare) ser. Men har om vi ska vara ärliga inte gått framåt särskilt mycket under årets säsong. Martin Åslund är ett litet kapitel för sig. Värvades för stora pengar från IFK Norrköping men har bara bitvis visat framfötterna, delvis pga stora skadeproblem. Är nu 26 år och ingen färsking längre. Åslund har även han signat ett nytt kontrakt. Martin är en skärpt kille med ett uttalat AIK hjärta. Vi hoppas få se mer av det nästa säsong! Mats Rubarth har en ojämn säsong bakom sig och har sedan Dusan Uhrin anlänt till Råsunda mestadels fått agera inhoppare. Har en förmåga att försvinna ur matcherna långa stunder men har också förmågan att kunna vända på matchbilden via sin speed och teknik. Måste höja sin lägstanivå samt förbättra sina avslut som varit under all kritik. Varken Slavik Jevtushenko eller Gabriel Petrovic tog chansen de få gångar man fick den. Måste ges fler chanser och tålamod att spela in sig i laget så ungdomsspelarna ser att det verkligen går att ta sig in i A-laget även via ungdomsleden. En ung kille som faktiskt tog chansen när han väl fick den var Martin Mutumba som med en bländande teknik och härliga kämpatag fick Råsundapublikens gillande under en höstmatch. Väger dock alldeles för lätt än så länge.

Anfallare: Andreas Andersson visade sin klass under våren då han var den enda med lite känsla i fötterna. Andreas blev också bäste poängplockare med sina åtta mål och tio framspelningar. Är en riktigt duktig spelare som kommer göra ännu flera mål när han tar närmsta vägen mot målet istället för bandysvängen mot hörnflaggan som hände lite för ofta även i år. Daniel Hoch var satt i frysfacket och i bästa fall på bänken under Peter Larssons ledning. Larsson förklarade att Hoch var långt ifrån startelvan och Daniel började fundera på sin framtid i Gnaget. Så kom Dusan Uhrin in och såg genast Hochens potential. Gav han chansen och succén lät inte vänta på sig. Tillsammans med Andreas Andersson lagets bästa målskytt med åtta mål. Patric Andersson såldes under hösten tillbaka till IFK Göteborg och var en flopp i AIK. Vilket dom flesta också förutspådde utom möjligtvis klubbens värvningsansvarige. Andreas Alm är en tuffing på planen men har en riktig glaskropp. Ytterligare en säsong mestadels på operationsbordet och Almens karriär är nu i allvarlig fara. Synd, för det är en spelare och spelartyp vi behöver! Samuel Ayorinde hämtades in under hösten men var otränad och kunde inte göra sig själv rättvisa den första tiden. Liksom med tränare Uhrin får man nog ge han en försäsong för att kunna bedöma om det är någonting att ha.

Tränare & ledare: Som vi var inne på så måste Dusan Uhrin få bygga upp sitt lag i lugn och ro. Han har nu sett vad spelarna duger till och insett att förstärkningar behövs. En omedelbar förstärkning han borde skaffa sig är en duglig och pålitlig assisterande tränare. Pär Millqvist är en vattenbärare som gått från medioker spelare till lagledare under Stuart Baxter och Olle Nordin till att bli ass.tränare och leverera dåliga råd till såväl Peter Larsson som Dusan Uhrin. Nu måste det snart ta slut. Ett minne som etsat sig fast är när Millqvist intervjuades på innerplanen under halvtidsvilan hemma mot Malmö. Nästan 18 000 åskådare var redan upprörda över det usla hemmaspelet och inte blev man gladare när Millqvist började yra om att laget gjort en bra första halvlek! Vem försöker han lura?? Millqvist blev utbuad och fick efter matchen smugglas ut bakvägen från Råsunda tillsammans med målvakten Daniel Andersson för att slippas konfronteras med upprörda fans som samlats utanför spelargången. Pär Millqvist är en medelmåtta som fått för mycket att säga till om och som står i vägen i jakten på framgång. Nytt blod och nya tankar måste in i föreningen. Vårt namn; Patrick Englund! En annan post som klubben måste förnya eller förstärka är läkarkåren. Så mycket skador som vi varit drabbade av de senaste åren är inte normalt. Något är fel och om det är ansvarige läkaren Bengt-Olov Tengmark som felbehandlar spelarna eller om träningen är felaktigt uppbyggd låter vi vara osagt men något måste göras! Under säsongen så har följande spelare funnits på skadelistan under långa perioder; Corneliusson, Åslund, Alm, Sundgren, Ayorinde och Jonas Forsberg. Har vi en trupp av kärringar eller har vi något annat problem?? Detta måste klubben nu reda upp. En gång för alla.

Värvningsansvarige Stefan Söderberg har efter 90-talets glansdagar fått det tuffare. Inga 40 miljoner i klubbkassan och ingen Sune Hellströmer som glatt delar ut dem. Istället en tom klubbkassa och affärsmannen och företagsledaren Sanny Åslund som pengafördelare. Det är dock inget försvar för Söderberg som är klart medskyldig till det ekonomiska och sportsliga fiasko vi gjort de senaste åren. Söderberg har värvat många bra spelare till AIK. Men Söderberg har också värvat många spelare som stagnerat i sin utveckling sedan de kommit till AIK. Det värsta är ändå att Söderberg värvat spelare som inte har varit bra för klubben - i vissa fall rent usla. Vi glömmer heller inte Andreas Johansson som tvingades iväg från klubben efter säsongen 1999. Så här skrev vi i "On the pitch" från 2000-07-06; "Vi skeppade också iväg Andreas Johansson, en kille som hade kunnat bli en stor profil på Råsunda, efter bara en säsong till Dif. Ytterst ansvariga för detta är AIK:s Fotbollsstyrelse som har beslutanderätt i dessa frågor". Facit kunde vi se i år. Andreas Johansson blev en stor profil - men på Stadion. Han var Djurgårdens spets i tremannamittfältet, spelfördelaren som hade förmågan att slå de där skärande djupledsbollarna till forwards med fart. Han belönades också med en plats i A-landslaget under hösten. Johanssons potential kunde vi supportrar se redan för tre år sedan - det kunde tydligen inte AIK:s ledning göra.

Det är också dags att AIK:s ledning med Sanny Åslund och Dick Lidman i spetsen vaknar till. Varningsklockorna har slagit för länge sedan. Vi har blivit passerade av vår äckliga lillebror Dif! Vi är det enda av de tre Stockholmslagen som inte vunnit vare sig guld eller några bucklor på 2000-talet. Klubben har efter SM-guldet 98, Cupsegern 99 samt Champions League deltagandet 99 tappat mark. Vi har saknat en genomsyrande röd tråd att arbeta efter. Vi är inte längre ledande i träning, ekonomi, spelarvärvningar, utveckling av befintliga spelare eller för all del framgångar på planen. Vi har tappat. Nu är det mycket mycket viktigt att denna negativa trend bryts. Organisationen inom AIK Fotboll måste utvecklas och det omedelbart. Klubben har inte råd och vi supportrar har inte tålamod med ytterligare en dyngsäsong.

Det för oss ju osökt in på fansen. AIK höjer sitt publiksnitt i år igen. 16 551 åskådare i snitt innebär seger i publikligan för femte året i rad! Fantastiskt! Frågan är hur länge det håller i sig om inte klubben börjar prestera bättre fotboll och mer poänggivande spel. Vi är de mest krävande fansen som inte är sena att visa vårt missnöje med den skit vi tvingats bevittna på Råsunda de senaste tre åren men samtidigt är det vi som är de mest härdade fansen genom att ha genomlidit de riktiga hundåren på 1980-talet. Att vi sedan är så korkade att vi blir kvar vad som än händer på planen det är en sak - vi tror knappast det gäller "marginalåskådarna". De s k "nygnagarna" - som inte verkar förstå särskilt mycket av fotboll och krav tror dom har någonting med skolan att göra - genererar trots allt pengar till klubben i form av biljettintäkter.

Djurgårdens tränare Zoran Lukic blev mäkta impopulär i AIK kretsar efter en rad klantiga uttalanden. Men i ett fall ger vi Lukic rätt. Han sa att han "inte är imponerad av AIK i år och att vi stått still i vår utveckling de senaste åren". Det är sant. Vi har stått still i utvecklingen de senaste tre åren. Sunda idéer och en genomtänkt vision verkar ha saknats i klubben. Till viss del kan det skyllas på att vi inte haft någon kontinuitet i tränarfrågan samt att truppen dragits med stora skadeproblem. Men, det är bara en del av förklaringen. Sanningen är också, om vi tittar på årets säsong, att laget spelat en i många stunder stereotyp och ineffektiv fotboll. Passningsspelet har under stora delar av året lämnat mycket att önska även om Dusan Uhrin försökt föra in en form av snabbt kortpassningsspel i laget som är så viktigt i den moderna fotbollen. Något som också är viktigt är att ha de kreativa spelarna som kan luckra upp ett motståndarförsvar och slå de avgörande bollarna till forwards som har kylan att avsluta. Bara bitvis under säsongen har vi visat prov på den fotboll vi ska spela. Det gäller för ledningen att nu få in en fokusering inom truppen som räcker i 90 minuter + eventuell stopptid. För att spelarna ska orka vara fokuserade och behålla koncentrationen matcherna igenom krävs det att de är bra tränade. Något som vi inte tror att laget har varit de senaste åren. När vi har en sådan lång försäsong som vi har i Sverige gäller det att kunna hitta nya vägar att gå när det gäller träningsmängd och intensitet. Att lyckas kombinera snabbhetsträning med konditionsträning, styrketräning med bollövningar, osv. Modern fotboll spelas med ett eller två tillslag. Snabbhet och kvickhet värdesätts allt mera och förmågan att snabbt kunna ställa om från försvar till anfall är primärt även i allsvenskan. Stuart Baxter byggde sitt lagbygge bakifrån. Att ha en tät defensiv med få insläppta mål borgar för framgångar även på andra sidan planhalvan. Som det var i våras behövde vi nästan göra fyra mål för att man skulle vara säker på att vi skulle ta en trepoängare. Det blir fel och sprider en osäkerhet inom hela laget när spelarna inte känner tryggheten att vi kan döda matcherna vid exempelvis en 1-0 ledning. Vidare måste vi satsa på att rekrytera spelare med snabbhet och nödvändig teknik - men som samtidigt har de fysiska förutsättningarna för att klara tuffa matcher inte bara i Allsvenskan utan även ute i Europa. Här kommer vi också in på en annan viktig egenskap som måste krävas av spelare inom AIK Fotboll kommande år. Psyket! Det är tufft att spela i AIK och det är tufft att leva i Stockholm. Det är annorlunda än att vara en firad stjärna i en mindre klubb i en mindre stad. I AIK blir du inte Allan Ballan på gamla meriter. Här är ingen enskild spelare eller ledare större än klubben själv. Du är en del av ett kollektiv som fått äran att spela i vårt älskade AIK. Att spela framför landets hängivnaste, största men också mest krävande supporterskara kräver mer av spelarna än i någon annan klubb i Norden.

Vi gör nu det som vi har tvingats göra de senaste åren. Glömmer säsongen blixtsnabbt och siktar in oss på nästa! För när nästa säsong inleds kommer vi stå där, övertygade om att just i år är det äntligen dags igen för vårt så självklara guld. I skrivande stund är det mycket på gång inom AIK. Många starka supporterkrafter har tagit kontakt med klubben för att försöka väcka dom till liv och redan en vecka efter säsongsavslutningen hade Stefan Söderberg knutit tre nya spelare till föreningen. Målvakten Håkan Svensson ansluter från Halmstad BK där han varit i tolv säsonger och blivit svensk mästare två gångar. Svensson har skrivit ett treårskontrakt med AIK. Mittbacken Fredrik Björck kommer från Superettan och Västra Frölunda och från samma klubb kommer anfallaren Arash Talebinejad. Bägge har skrivit på för fyra år. Två spelare som lämnar oss är målvakten Daniel Andersson samt australiensaren Luke Casserly.

Med hopp om en kraftig uppryckning från hela fotbollssektionen går vi äntligen till vintervila. Nästa säsong är det upp till bevis. Målsättningen behöver varken spelare eller ledare fundera på. Den tar vi hand om och alla vet vad det innebär. Det är hög tid att uppfylla den målsättningen nu också!

Stöd AIK - även 2003!