Fågel eller fisk? Guld eller femteplats? Upp till bevis Richard Money med spelare!!

Det är med en något annorlunda känsla vi tar oss an säsongen 2004. Vi är inte längre guldfavoriter. Vi är knappt ens tippade som ett topplag. AIK har efter SM-guldet 1998 varit stora förhandsfavoriter varje säsong. Känslan utåt har varit att vi har den bästa och dyraste spelartruppen och en förstaelva som är Sveriges svar på Real Madrid. Så är det inte längre. 1999 var vi bäst men föll på ett offsidemål i sista omgången även fast klubbens historiska Champions League spel uppvägde en hel del. 2000 vann vi förvisso cupen men laget misslyckades att ta tillbaka Von Rosens pokal till Solna och slutade trea vilket medförde att demontränaren Stuart Baxter avgick. Han ersattes i tur och ordning av Olle Nordin, Peter Larsson, Dusan Uhrin och Richard Money och fiaskona tilltog. Trea, femma, femma blev tabellplaceringarna för åren 2001, 2002 och 2003 men vad värre var; de tre senaste årens svenska mästare och vinnare av den nyinstiftade SM-bucklan Lennart Johanssons pokal hette Hammarby IF, Djurgårdens IF och Djurgårdens IF igen! Och är det något lag som inför denna säsong jämförts med Real Madrid så är det inte vi utan möjligtvis Malmö FF. Fansen har börjat misströsta och många känner sig svikna av klubben men framförallt av spelartruppen som har underpresterat å det grövsta fyra säsonger i rad. Dock så är varje ny säsong speciell - så även denna. Hur illa det än sett ut tidigare säsonger så vet man att alla börjar om från noll den 3 april. Förhoppningarna och förväntningarna har långsamt börjat byggas upp igen. "Nu jävlar" har blivit synonymt med segertörstande AIK supportrar och varför inte, det är ju i år som "nya AIK" skall visa upp sitt rätta jag, eller hur Richard Money?

Annars har försäsongen, som vanligt, bjudit på negativa rapporter från Skytteholm/Karlberg, media och supporterhåll. Skadeeländet har fortsatt. Ett tag var elva (11) spelare borta från träning och en planerad träningsmatch fick liksom fjolårets försäsong ställas in på grund av spelarbrist. Inlånade spelare från samarbetsklubben Café Opera har varit mer regel än undantag under såväl träningar som matcher under vintern. Lagets största stjärna tillika dyraste spelare, Andreas Andersson, har hittills inte spelat någon av de tio träningsmatcher som genomförts inför den allsvenska premiären. Den näst största stjärnan Derek Boateng har även han varit långtidsskadad och missat stora delar av försäsongen och endast spelat i två av träningsmatcherna. Fjolårets nyförvärv Arash Talebinejad har haft stora skadebekymmer under i princip hela sin vistelse i Stockholm och är även han ett högst osäkert kort inför vårsäsongen. Det är en stor jävla skandal att dessa skadebekymmer fortsätter att gäcka oss! Vi har ställt frågan tidigare och är sedan länge trötta på bortförklaringarna från ledningen. Varför drabbas vi av alla dessa skador? Vem och vad är felet? Fel träning, usla läkare eller naprapater, tunna spelare, fel kosthållning, brist på stretchning. Vad? Förmodligen en kombination av allt. Hur som helst så är det ett irritationsmoment som heta duga och det ger också klubben en chans att ha något att skylla på när resultaten inte varit de önskvärda. Men det duger inte längre! Vi är trötta på att läsa om spelare som "har känning av ljumskarna", "en lättare bristning", "främre korsbandet är av", "bakre korsbandet är av" och så favoriten, "han väntas vara tillbaka i full träning inom två veckor". Skitsnack! Varenda gång vi hört denna kommentar har det dröjt minst fyra veckor innan spelaren varit tillbaka och ordet "bakslag" är numera synonymt med en intervju med AIK:s läkare. Se på Daniel Tjernström. Han skulle vara tillbaka inom "två veckor" i januari månad men har hittills enbart kunnat spela i den sista träningsmatchen, sex dagar före den allsvenska premiären!

Andra diskussionsämnen under vintern har varit klubbens usla hantering av årskortsförsäljningen där det sitter en astmasjuk simulant på kansliet och har hand om tiotusentals potentiella köpare via gula post-it-lappar. Något tillspetsat javisst, men ändå något som gjort många irriterade då det är tecken på en jävla otacksamhet gentemot de hängivna årskortsköparna. Vidare har årets spelartröja varit en het potatis och såväl casualsgurus som julgranar är rörande överens om att årets skapelse är en skamfläck för klubben och de fulaste tröjorna sedan den klassiska hakklappen i mitten på 90-talet kombinerat med "STOPPA VÅLDET" trycket på ryggen. Det för oss osökt in på souvenirhanteringen som även den fortsätter störa många supportrar som insett det AIK ännu inte fattat: Det finns stora pengar att tjäna på försäljningen. Den som köper årets matchtröja kan ju inte vara fullt frisk men även resten av klubbens souvenirer ser ju ut som skit och skämmer ut världens vackraste klubbmärke och den som designat dyngan borde få gängstryk!

Det rapporteras också om ett s k "mediakrig" mellan Richard Money och svensk press. Money har anmärkt på att det kanske behövs striktare regler gällande mediakontakter än vad som fallet nu är. Det ledde naturligtvis till gnäll hos den bortskämda svenska presskåren och andra "proffstyckare" och när Money vägrade uttala sig till Aftonbladet efter en träningsmatch var "mediakriget" ett faktum enligt dessa. Med tanke på all skit som svensk media producerat och producerar om AIK och inte minst dess supportrar genom åren så kan vi inte låta bli att småle lite åt denna debatt. Sen att Money är en grinolle emellanåt är en annan sak.

Som om inte detta vore nog så har även träningsmatcherna ej bjudit på någon vidare underhållning. Laget har frånsett enstaka matchsekvenser ej spelat särskilt bra fotboll och resultaten har varit därefter. Nu är träningsmatcher just träning vilket är viktigt att komma ihåg och svaga försäsonger ska ju enligt vissa myter betyda starka allsvenska säsonger men ingen Gnagare kan ju påstå att det inte skulle känts bättre om vi åtminstone visat intentioner och idéer i spelet än vad som nu varit fallet. Vi menar, vi kan ju inte vara "nertränade" i varje match och motståndarna jämnt i en "formtopp", eller? "Förr i tiden" togs ingen hänsyn till resultat och spel i träningsmatcher. Vi var inga 4000 på Skytteholm som tvingades betala inträde. Nej vi var ett hundratal trogna på plats och det var kravaller såväl under matchen som i pausen. Det var på den tiden vi kunde möta Dif eller Bajen och snuten hade noll-koll. Torsk i en träningsmatch, so what? Men nu har det ökade intresset fört med sig att allt större vikt läggs kring just träningsmatcher i februari månad fast så mycket kan ha förändrats till april/maj. Men å andra sidan, vi har tack vare träningsmatcher kunnat glädja oss åt Difs kräftgång och Zorans illa dolda pokerfejs. Det har åtminstone känts bättre än om Dif skulle ha radat upp segrar och stort spel och Zoran lovat guld redan i januari, eller hur?

Det största diskussionsämnet under vintern och det klart allvarligaste är dock rapporterna om AIK:s skrala ekonomi. Dagens Nyheter gick även ut med "avslöjandet" att klubbens elitlicens var hotad efter miljonförluster under året. Sanny Åslund gick ut och dementerade och sa att man kommer göra ett planerat nollresultat. När bokslutet sedan kom i februari månad uppdagades att han visserligen talade sanning men det var en sanning med klar modifikation då ett X antal miljoner "flyttats" över bland annat via spelarförsäljningar till Agent 03. Det hela har en besk eftersmak över sig och helt klart är att några fler ekonomiska bakslag inte kommer accepteras av de mest engagerade fansen. Okej att tjuven Sune Hellströmers minus 38 miljoner på två år fortfarande ligger klubben i fatet men att år 2004 fortfarande inte fått in tillräckligt med intäkter kontra utgifter är direkt illa med tanke på att vi haft 14-17 000 åskådare i snitt ett bra tag nu och dessutom sitter på landets starkaste varumärke. Var tar alla pengar vägen? Sanny Åslund har gjort ett bra jobb med att sanera ekonomin efter Hellströmers vanskötsel men nu är det dax att flytta fram positionerna och börja visa plussiffror, stora plussiffror, annars är Sanny kanske inte rätt man på rätt plats!

Om vi lämnar försäsongen och blickar framåt så har klubben valt en annan värvningsstrategi än inför tidigare säsonger. Kanske omedvetet då sanningen är att det inte längre finns några pengar att värva dyrt för. Därför är årets nyförvärv fem till antalet och det är några riktiga lågbudgetvärvningar. Samtliga nyförvärv har hämtats från Superettan laget och samarbetsklubben FC Café Opera. Ny andremålvakt (för mer än så lär han väl inte bli?) är Kjell Jönsson. Ser lite kort ut, i alla fall jämfört med Håkan Svensson, men mäter ändå 189 cm. Niklas Sandberg som tidigare gjort en sejour i Gnaget kommer in som ett komplement på den tunna försvarssidan men kan mycket väl konkurrera om en plats i fyrbacklinjen. Sandberg har utvecklats sedan sin misslyckade sejour i Helsingborg för några år sedan och ska dessutom vara utrustad med ett starkt psyke och det har ju visat sig vara inte helt oviktigt inom denna klubb... Mattias Moström är också en gammal bekanting som gått framåt i Cafét. Kvick, snabb och teknisk kantspringare som har dom rätta kvaliteterna att lyckas i AIK. Det har även en annan kantspringare, Andreas Eriksson. Eriksson skrev på bara två veckor före premiären men visade under de träningsmatcher han spelade att han ej kommer göra bort sig i Gnaget. Bäst på plan i de flesta matcher han deltagit i! Hela Superettans skyttekung Göran Marklund gör debut i AIK och han gör det med 23 mål i bagaget från förra året. Marklund har under försäsongen visat sig vara en klok och löpvillig spelare som kan komma att göra stor nytta för klubben. Däremot så ställer vi oss frågan om han är skyttekungen vi saknat i 48 år? Värvningarna kan vid en första anblick anses klena då det ej är så kallade namnkunniga spelare men man bör ju också då ställa sig frågan om det är namnkunniga stjärnor från Göteborg eller andra hålor det här laget behöver? Det har ju inte gått så bra tidigare direkt med överbetalda legoknektar från landsbygden. Nu värvar vi billigt från Stockholm och vi kan inte se något fel med det med tanke på hur läget ser ut för närvarande såväl sportsligt som ekonomiskt. Stockholm innebär i de här fallen både AIK hjärta samt starkt psyke. Benjamin Kibebe fick först inget nytt kontrakt men när skade- och backkrisen satte sina spår i truppen togs Kibebe till nåder igen och han skrev på ett nytt ettårskontrakt. En annan spelare som ej fick nytt kontrakt men som ska ha ett stort TACK för vad han gjort för vår klubb är Gary Sundgren! Vi lyckades bli av med Svante Samuelsson till Kalmar FF och ingen sörjer väl över det. Svante är en bra kille men var en rejäl flopp som spelare. En som också försvinner till fansens och spelartruppens stora glädje är Karl Corneliusson som går till Salernitana i italienska Serie B. Det innebär att kvällstidningarna får skaffa sig en ny lakej inom spelartruppen. Du är inte välkommen tillbaka Corneliusson! Samuel Ayorinde löses från sitt kontrakt men verkar ta god tid på sig att hitta en ny klubb då AIK alltjämnt betalar hans lön. "Ayo" lever mycket på sitt underbara 3-3 mål mot Dif men ska nog akta sig för att provocera för mycket genom att mjölka ur klubben på pengar. Samtidigt kan man ju undra vad i helvete AIK tänkte på när man skrev ett 3 1/2 årskontrakt med Ayorinde!? Ett flertal spelare lånas också ut till Café Opera och det ska bli mycket spännande att följa deras utveckling där. Tre av dessa är Daniel Örlund, Martin Mutumba och Gabriel Petrovic. Stefan Ishizaki lånas ut till Serie B klubben Genoa där han ges sex månader på sig att övertyga den anrika föreningen om ett permanent kontrakt annars väntar spel med AIK igen under hösten. Frågan är om det är en bättre och mer motiverad "Ishi" som då kommer hem med svansen mellan benen? Vi tvivlar och hoppas att det ska gå bra för Stefan i Italien men han har alltid en plats här i AIK som är hans svenska hem. När vi ändå är inne på individer som lämnat klubben kan vi ju inte undvika att nämna att konbäraren Pär Millqvist äntligen gått vidare i karriären(?). Även individuella tränaren Jan Stahre lämnar AIK. Det har öppnat upp för två gamla AIK hjältar att hitta hem igen. Grabbarnas favorit Patrick Englund är ny assisterande tränare och gäller det bara fighterhjärta och förmåga att motivera spelarna kan det inte finnas någon bättre än Englund. Nebojsa Novakovic är ny individuell tränare och det känns som en roll klippt som skuren för Nebojsa. 18-årige försvarsspelaren Per Karlsson flyttas upp till A-truppen. Det känns som att det finns en helt annan strategi vad gäller vilka man tar hit till klubben samt vilka som ej längre är önskvärda. När det gäller spelare som lämnat klubben och ledare som kommit till föreningen har Sanny Åslund och Peter Kisfaludy gjort ett bra arbete. Man har uppmärksammat det vi supportrar för länge sedan sett och äntligen vågat göra nödvändiga förändringar. Nu gäller det också att få ihop det hela på planen och även om Sanny och "Kissen" har det övergripande ansvaret så är det nu upp till spelar- och tränarstaben att börja prestera.

AIK:s supportrar har fått en stämpel på sig att vara krävande. Men är vi så krävande? Och om vi är det, är det så orimliga krav då? De enda krav vi egentligen ställer på spelarna är att de alltid ska vara professionella och göra sitt bästa samt kämpa till 110%. Tröjorna ska vara dyblöta efter matcherna och blodsmaken ska kännas i munnen på de elva spelare plus eventuella avbytare som fått äran att springa ut på Råsunda eller någon annan arena för att försvara AIK:s färger. Det är det huvudsakliga krav vi kan ställa på spelarna. Sedan kan vi givetvis ha synpunkter på hur man spelar och det vi främst vill se i år är ett bättre passningsspel kryddat med snabba spelvändningar. Förmågan att ställa om från försvar till anfall är ofta avgörande i den moderna fotbollen. Viktigt också att man kommer fram med mycket folk när man väl går till anfall, nästan alla mål görs innanför straffområdet och har man inget folk där gör man heller inga mål. Fasta situationer är någonting som det har slarvats med å det grövsta i många år. Det verkar inte ha funnits någon tanke bakom exempelvis frisparkar eller hörnor. Senaste åren har Ishizaki joggat ut till hörnflaggan, höjt ena armen och slagit en skitdålig utåtskruvad hörna. Detta har engagerade supportrar anmärkt på till såväl Peter Kisfaludy som Richard Money och när vi väl fick se en ändring i form av inåtskruvade hörnor och frisparkar från Daniel Tjernström så kom också chanserna och utdelningen. Nästan alla stora lag har en solid grund att stå på och (fotbolls)grunder bygger man bakifrån. Med andra ord är ett bättre och mer disciplinerat försvarsspel önskvärt där slarvet måste minimeras. För att så ska ske krävs en intakt fyrbackslinje som ges chansen att spela sig samman utan dessa ideliga förändringar i startelvan. Tempot måste höjas på alla sätt och vis. Det håller inte att stå och vänta på en passning. Springa och söka nya löpvägar och visa sig spelbar är vad vi vill se. Det har varit alldeles för stillastående emellanåt och det duger inte! Det finns många inom dagens trupp som har en hel del att bevisa och det är ingen hemlighet att vissa spelar för sin framtid inom klubben. Daniel Hoch är en Solnakille med stor potential som tyvärr tycker det är roligare att ränna runt på Garbo på småtimmarna och spela läcker. Här krävs en rejäl skärpning från "Hochen" då varken ledning eller fans är nöjda med hans brist på seriositet och detta är Hochs sista chans att visa bättring såväl på som utanför planen. Andra spelare som måste höja sig och kliva fram minst ett steg är Jimmy Tamandi och Martin Åslund. Målvaktssidan känns stabil så länge Håkan Svensson håller sig frisk och även mittbacksparet Nilsson/Björk kan bli ett bra mittlås om deras utveckling fortsätter uppåt. Men det känns angeläget för klubben att agera och försöka få hem den störste av dem alla, Johan Mjällby, nu när hans kontrakt med Celtic löper ut till sommaren. Mjällby skulle vara en enorm tillgång och fältherren vi saknat nu när även Krister Nordin vacklat något. Annars är vi inte så pass oroliga som många är för Nordin då han nu fått en försäsong i benen och kroppen svarat bra, det borgar för en Nordin i gammalt gott slag. När det gäller Mats Rubarth är det bara att hoppas att han fortsätter där han slutade förra säsongen. En säsong som tog han ända in i A-landslaget och Rubarth gav AIK:s spel en helt annan dimension än vad vi vant oss vid. Bästa målskytt i fjol med tio mål. Men det krävs nog att fler spelare än Rubarth kliver fram som målskytt i år då ingen av anfallarna direkt ser ut som någon het kandidat till skytteligatiteln 2004. Inlånade anfallaren Kwame Quansahs låneperiod går ut till sommaren och inte heller där ser vi någon potentiell skyttekung oavsett om han spelar nio eller 26 matcher.

Brittiska tränare och spelare har ända sedan Tipsextra tiden haft en mytomspunnen status och förväntningar på sig i Sverige. Många influenser har vi anammat från de brittiska öarna som våldet, kläderna och musiken. I AIK tog Stuart Baxter klubben och fansen till sjunde himmelen under sina tre år här och Baxters position som främsta AIK tränare någonsin är ohotad! Förväntningarna på engelsmannen Richard Money var därför skyhöga när han kom och jämförelserna med Baxter ofrånkomliga. Money lovade mycket men har hittills hållit tunt. Richard Money känns än så länge som en blek kopia av Stuart. Snackar man mycket ska man också kunna backa upp det. Det kunde Stuart. Annars är det lika bra att dra igen truten. Money har fått sålla ut spelare efter spelare som han ej anser passar in i "nya" AIK. Han har fått in klasspelare som Derek Boateng (ansedd som en av världens mest lovande spelare, hyllad av Maradona) och Pa-Modou Kah (Norsk landslagsman och en av Tippeligans bästa spelare) i truppen. Han har kunnat skylla på spelarnas dåliga fysiska status när han tillträdde, många "gamla" skador och ett nytt spelsystem som ska präntas in. När det blåste kring Stuart vid säsongsstarten 98 och grabbarna ville ha svar på sina frågor klev Stuart ut i Armanikostym på Råsunda parkväg och mötte grabbarna med ett stadigt handslag och fast blick. Han var som oss tänkte vi. Han hade stil, han hade klass, han kunde föra sig, han utstrålade en vinnartyp. Han kunde tala för sig hur han dels ville att AIK skulle spela men också hur han skulle göra för att vi skulle lyckas spela så. Vi gav Stuart full backning och uppmanade alla supportrar att göra samma sak. Fem år senare tog sig ett 50-tal missnöjda AIK grabbar ut till Karlbergs träningsanläggning för att ställa ansvarige tränaren Richard Money till svars för lagets usla resultat. Money ville/vågade först inte möta fansen utan låste in sig i omklädningsrummet. Först efter påtryckningar från "högre ort" tog sig Money ut för att möta utvalda representanter från supporterleden och han vädjade till oss om mer tid. "Next year..." sa han. Next year är här nu Mr Money. Det är hög tid att börja leverera! Officiellt har du vårt stöd och vi ger dig vårsäsongens nio första omgångar. Inofficiellt vet vi hur den här klubben och dess mest krävande fans fungerar. Säsongens tre första matcher kommer avgöra fansens attityd mot laget och tränaren. Sundsvall, Djurgården och Trelleborg. Samtliga matcher på Råsunda. Allt annat än sju poäng är en stor jävla skandal och ett misslyckande som Richard Money får det svårt att snacka sig ur. Större än så är inte tålamodet hos de hårt prövade AIK fansen. Vi hoppas nu av hela våra hjärtan att Money och spelarna ska lyfta i år. Att man bevisar för oss och omgivningen att man är AIK och menar allvar. Att framtiden äntligen är här. Att man gör oss stolta igen!

KÄMPA AIK! STÖD AIK!